Berättelser från teamet - Vår vardag under corona

Världen och vi har genomlevt ett år av restriktioner och pandemi. Vårt team av medarbetare spridda över världen berättar om livet under lockdown, FOMO, psykisk hälsa och tvetydiga svenska restriktioner.

#Freebies #Inspiration

---

Det var ingen vanlig vår. En vanlig vår skulle uteserveringarna på stadens trottoarer redan varit fulla av latte-drickande människor som njöt av årets första ljumma solstrålar. Men den här våren satt vi inomhus medan en hel värld försökte förstå vad som pågick och hur vi skulle hantera det.

Nu i mars är det ett år sen Världshälsoorganisationen, WHO, förklarade coronavirusutbrottet en pandemi. Och vilket speciellt år det har har varit, kantat av sorg, osäkerhet och svåra förändringar.

Men mitt i allt detta har livet ändå fortsatt. Vardagen har fortsatt, och vi har lyckats anpassa oss till det nya normala. Situationen tvingade oss att bli mer flexibla, allteftersom fler och fler kontorsbås byttes ut mot hemmakontor och skolbänkar mot sovrumsskrivbord. Föräldrar fick även det tveksamma nöjet att agera lärare till sina barn som, nu när skolor över hela världen stängde, behövde hjälp och stöd under skoldagarna hemma istället.

Vi bad några av våra kollegor berätta hur de upplevt detta högst ovanliga år, och dela med sig av sina tankar och reflektioner. Har det gångna året lärt oss nåt av värde? Hur har det förändrat oss? Får man ens våga fundera på om det här året, trots all bedrövelse, också gömde nåt gott i sig?



Det svåraste för mig har varit att hitta balansen mellan jobb och familjeliv. Mina barns skola har varit öppen under hela pandemin, men fyra skolbarn har inneburit mycket mer vabbande än vanligt för att följa restriktionerna. Minsta förkylningssymtom och de blev hemskickade. Jag är så imponerad av alla mammor och pappor som har hemskolat sina barn och lyckats jobbat samtidigt. Jag förstår inte hur de fått ihop det - vilken insats! Under den här tiden har jag kommit att inse att balans inte är nåt man hittar; det är nåt man skapar.

Julia Reilly - International Marketing Manager



Jag har nog aldrig förut känt så många olika känslor samtidigt som under början på pandemin, när jag försökte hitta nya vardagsrutiner. Visst funkade det rätt bra för mig som singel utan barn, och för det mesta mådde jag bra. Men det kom också dagar när jag kände mig riktigt nere, och ärligt talat är det fortfarande mycket upp och ner.

Under vår första lockdown här i Tyskland var det som att någon tryckt på paus och livet och samhället stannade upp, kunde andas. Jag kunde andas. Jag kände en inre lugn som jag aldrig känt förut, och jag har njutit av att slippa känna FOMO – fear of missing out. Känslan att man kanske missar nåt mer eller mindre viktigt. Men nu var det ju ingen annan som upplevde en massa kul, så jag kunde äntligen slappna av och fortsätta med min Youtube-yoga och njuta av långa promenader. När restriktionerna började släppa upptäckte jag att min FOMO också släppt mycket. Jag känner att jag har styrkan att ignorera det. Jag känner mig själv mycket bättre efter den här perioden. Jag vet vad jag vill och behöver, och jag vill hellre prioritera mig själv än att slösa energi på FOMO!

Vanessa Jaskulski - Marketing & Communications



Precis innan coronautbrottet insjuknade min mamma i cancer och blev inlagd på sjukhus. Förutom ovissheten om utgången fick vi heller inte besöka henne. Hon var så dålig att det inte ens gick att ringa henne. Att inte få se, krama och prata med de personer som betyder mest är en av de svåraste sakerna jag varit med om. Jag har en stor och nära släkt, där vi träffas regelbundet och reser tillsammans. I och med pandemin togs guldkanten i livet bort. Inga resor, inga spontana bjudningar eller fester med släkt och vänner.

Under den här tiden har jag omprioriterat allt och tagit bort energitjuvarna i mitt liv, och istället lagt mer fokus på de viktiga personerna i mitt liv. Innan corona hade jag som motto att i största mån inte tacka nej till aktiviteter och nya möjligheter. Detta är nåt jag tror på ännu mer nu, men med mer fokus på det enkla och på relationer. Vi lever nu och livet går inte i repris.

Idag mår min mamma mycket bättre och är nästan tillbaka till det normala, otroligt nog. Hon är en stark kvinna!

Georgina Navia Nilsson - Marketing Manager Sweden

Hur har du upplevt det här året? Ladda ner vår freebie med fyra reflektionsfrågor här!



Det absolut svåraste för mig under det här pandemiåret har varit att bo 100 mil ifrån min familj och mina vänner. Jag flyttade från Bergen till Sverige under 2017 för att plugga men nu har jag inte varit tillbaka hemma i Norge på över ett år. Lyckligtvis har jag en fantastisk pojkvän här som har stöttat mig genom den här tiden. Och så har jag hållit kontakten med alla i Norge via sociala medier förstås. 
 
Men trots det tror jag att det kanske viktigaste jag har lärt mig under 2020 är att värdesätta mer den tid vi har tillsammans med våra nära och kära. Hade jag vetat att det skulle gå så länge till nästa gång vi sågs hade jag lagt mindre tid på mobilen och spenderat mer tid med familjen istället, lyssnat mer när mormor berättade om sin barndom och gett alla en extra stor kram. Det är så lätt att ta för givet de saker man tror alltid kommer att finnas där för en.

Marthe Vikøren - Marketing Manager Norway



När pandemin bröt ut var jag inne på mina sista månader som föräldraledig till en liten 1-årig Nils. Det var faktiskt ganska OK i början, Nils och jag spenderade våra dagar hemma och i parken och njöt av hemmakvällar när min man kom hem. Men när jag väl började jobba deltid igen och Nils inte hade börjat på förskola än blev allting lite mer komplicerat. Mina pensionerade föräldrar som annars brukar hjälpa oss en del kunde ju inte längre göra det pga restriktionerna. Istället fick min man och jag turas om att ta hand om Nils för att få ihop våra timmar, och vår tid tillsammans blev lidande. Långa dagar och kvällar gjorde att vi snart kände oss helt slut.

Men så lättade restriktionerna efter ett tag, och jag kände ett nytt lugn i kroppen. Vi kunde träffa vänner och familj lite oftare, även om det fortsatt var mestadels utomhus. Mitt fokus riktades mot de viktiga sakerna i livet, de enkla sakerna, som att njuta av en lördag hemma med familjen - inga speciella aktiviteter, bara att njuta av att vara tillsammans. Det hjälpte mig att inse hur bra vi faktiskt har det, och att glädjen och lyckan finns så nära, gömd i livets små vardagligheter.

Lisa Edström - Customer Service Manager & Influencer Coordinator



Att ett år kunde bli så annorlunda och så långt ifrån allt det man nånsin kunnat föreställa sig, det såg man inte komma. Trots att jag varit väldigt skonad har jag, som så många andra, blivit påverkad psykiskt av oron och ovissheten som kommer med en pandemi. Jag har många gånger blivit frustrerad över att inte veta hur jag ska tänka, vilka beslut man bör ta eller hur man ska agera. Att balansera sitt psykiska mående med att ta sitt ansvar i bästa möjliga mån tycker jag har varit väldigt klurigt.

Förhoppningsvis har man efter detta år lärt sig vad man mår bra av och inte, samt vad man behöver för att uppmuntra sig själv. Att ta en dag i taget och inte känna att man alltid måste planera varje ledig helg, eller att man alltid måste vara där det händer tror jag är något som många, inklusive jag själv, kommer ta med sig när detta är över. Att värdera vila, egentid och lugna hemmakvällar. Att lyssna in sig själv och sina egna behov. Mindre FOMO helt enkelt – tänk vad skönt!

Jemima Svensson - Content Creator





Min relation till tid har förändrats under det gångna året. I en tillvaro där uttråkning verkade vara det största problemet ett tag (iallafall om man ska tro alla sk boredom buster-memes på sociala medier) var ordet tråkigt det sista jag skulle valt för att beskriva mitt liv under lockdown här i Australien.

Med tre små pojkar som behövde hemskolas under dagarna fick jag se till att trycka in mitt eget nattskift till långt inpå småtimmarna för att hinna med jobbet. Missförstå mig rätt - jag klagar inte; jag vet att jag är oerhört privilegierad att faktiskt ha ett jobb, och ett jag kan göra hemifrån till och med, men problemet var att timmarna helt enkelt inte räckte till.

Men så hände det en dag: skolorna fick öppna på nytt. Och plötsligt hade jag SÅ MYCKET TID. Och det kändes så dyrbart så jag ville inte slösa en enda minut. Jag började planera dagarna in i minsta minut och blev supereffektiv på jobbet, för här var plötsligt möjligheten att göra alla de saker jag hade fått lägga åt sidan under lockdown. Att plocka upp en pappersbok och läsa. Att sitta ner några minuter och stilla mina skenande tankar. Att prata med min man om annat än vår omedelbara ”isolation situation”... Jag fick tillbaka gåvan av tid, och det kommer jag aldrig mer att ta för givet.

Sara Gómez Hawkes - Content Manager

---

Ja, det har varit ett märkligt år, i ordets bästa och sämsta bemärkelse, och på livets alla plan. Hur har det varit för dig? Vi har satt ihop en freebie med några reflektionsfrågor för att hjälpa dig att blicka tillbaka och minnas det du kände, kämpade med och klarade av under året i skuggan av pandemin. Ladda ner den nedan!

LADDA NER FREEBIEN HÄR

Massa kärlek från teamet på Personlig Almanacka™